petra

Ett tecken på trötthet är när jag börjar glömma bort mina lösenord, till bland annat mailen, facebook och bloggen. Men nu är tentan över och jag undrar seriöst hur länge det kommer att ta innan jag börjar klättra på väggarna. Nu sitter på i alla fall på tåget och kan andas ut. Började dock min tågfärd med att hoppas på fel vagn tillsammans med min dunderpackning. För tillfället sitter jag längst bak dock skulle jag ha suttit längst fram. Jag ska inte klaga, det är rätt trivsamt i det lilla rummet med två personer. Det är alldeles tyst här, endast smattret från mitt tangentbord får de två bokmalarna att kolla upp då och då.

Ska förska samla mig nu. Imorgon bär det av till London. Gud vad jag ser sliten ut.