petra

Gårdagen var riktigt härlig, när vi hade gått igenom vårt grupparbete blev det lunch på en uteservering och på kvällen drack jag bubbel med T och hade ett långt samtal om livet.

Söndagen har inte varit lika givande, ångest har kommit och min älskade har fått höra mig snyfta i luren. Ibland känns det som om allt bara trycks ihop, man tappar perspektiv och tror att de sju dagar man egentligen skulle kunna förfoga över inte är tillräckligt. Ångesten kommer och istället för att se på allt gott som kommer efter det hårda så fokuserar man bara på allt dåligt. Jag vill vid dessa tillfällen krypa ihop i fosterställning och blunda, jag känner mig handlingsförlamad. Men jag har inte tid att tycka synd om mig själv, klumpen av ångest må sitta kvar i mig men jag måste arbeta framåt.